Mitt första läkarbesök
Första gången jag skuöle träffa en läkare för mitt Trattbröst var när jag endast var 16 år gammal. Min skolsköterska och skolläkare hade ordnat en remiss åt mig till stadens Thoraxavdelning. Min dåvarande pojkvän hade erbjudit sig att följa med men jag hade bestämt tackat nej. Något jag sedan ångrade.
Jag satt otroligt nervös i väntrummet. Blev inkallad i ett rum där en sköterska tog EKG på mig och sedan blev jag visad till ett avlångt undersökningsrum. Placerad längst in i ett hörn. Efter en stund kom läkaren in och med sig hade han en AT-läkare. Inte blev jag mindre nervös över det.
Blev ombedd av läkaren som stannat strax innanför dörren utan att ta mig i hand att klä av mig. Han frågade varför jag bokat tid.
Då visste jag inte vad jag skulle benämna min sjukdom riktigt. Hade läst nägonstans om Marfans Syndrom och sett bilder på Trattbröst då. Så jag nämde detta. Läkare avbröt mig tvärt och sa att jag var varken tillräckligt lång eller smal. Då vägde jag knappt 60 kg till mina 175 cm. Han kollade inte handleder, rygg, ögon, leder, muskler, gjorde inga tester bara konstaterade att jag var inte tillräckligt lång.
Han frågade om jag hade några besvär med "gropen". Nertryckt som jag var försökte jag ändå förklara att jag ibland fick så fruktansvärt ont och att ett "kluckande" ljud hördes.
Jag fick en tid på Fyslabb.
Jag sprang gråtandes hem och gick inte till skolan på flera dagar. Svarade inte ens i telefon när pojkvännen ringde. Gick aldrig till skolsköterskan igen.
Jag gick till fyslabb och gjorde testerna, cyklade som en galning å la mig ner på en brits så läkaren kanske skulle kunna höra det kluckande ljudet. Det uppstod aldrig under den minuten han lyssnade och hans svar på det var att "eftersom jag inte hör nåt kan jag inte säga vad det är men då är det nog inget farligt" Så gick han och inget mer gjordes. Inga mer läkarbesök för mig. Jag hatade sjukhus. I flera år fick jag nästan panik av att bara gå in på ett sjukhus.
Nu..12 år senare.. Ska jag göra ett nytt försök..
