excavatum

Mejlade Erik Gyllstedt igår med mina bilder och lite frågeställningar. Fick svar idag. (Hittills har alla varit riktigt snabba på att svara och bara för att jag skriver detta kommer det ta slut här)
Han skrev i alla fall att Umeå tydligen utför Nuss Operationer också. Han hade vidarebefodrat mitt mejl och sitt eget svar till en Fredrik Holmner på vll.
Har goodlat hans namn. Umeå + Nuss, Umeä trattbröst och lite allt möjligt men hittar ingenting på nätet. Känns lite tveksamt om en operation där men man ska väl inte ha förutfattade meningar. :-S
Erik skrev också att den äldsta person som blivit opererad i Sverige var en kvinna på 56 år med liknande CT bild som min. Han skrev också att Stockholm (KS) hade en övre gräns på 25 år, varför visste han inte. Intressant fakta.
Får nu se om Fredrik är lika snabb på att svara som Gyllstedt och Lützenberg

Hade skickat min CT röntgen skiva till Tyskland i Fredags. Läkaren där är på semester men jag hade även mejlat iväg dessa två bilder till honom i mitt senaste mejl och idag fick jag denna mening av honom
"the Haller CT - Index in this CT scan is 15!!. The heart is totaly displaced to the left. The complete analysis follow."
Det blir spännade att höra vad han säger när han ser resterande av bilderna.
Bilden visar den djupaste delen så mitt haller index kan ju inte bli högre iaf. Denna sifra var mer än nog att smälta.

Jag gillar honom btw, svara på mejl på sin semester :-)

Igår hade jag en sån där natt. Jag tror dom flesta med PE känner igen sig. Att man nu och då har nätter då man grubblar ner sig totalt och helt meningslöst i sitt PE. Eller nää jag kan inte säga att det är helt meningslöst ändå, bara till viss del. Endel nätter har man ju tänt nån glödlampa eller satt sig ner för att skriva ihop ett brev till nån läkare eller dyl.
Jag har haft flera år nu när jag inte tänkt så mycket på mitt PE. Jag har trivts med mitt liv, blundat för spegeln och lyckats lära mig att behärska kluckandet någolunda i bröstkorgen.
På senare tid har jag börjat få ondare, kluckandet har börjat komma oftare, t.o.m haft det när jag legat på mage ibland, eller suttit. Har känt hur jag behöver mer luft i mina lungor men att det bara tar stopp.
Igår kväll grubblade jag över allt det här. Jag tänkte på en eventuell operation. Tänk om det inte ens går att operera av nån ännu okänd anledning. Jag vände och vred mig i sängen. På rygg uppstod kluckandet och smärtan direkt. På sidan kändes allt bara ihopklämt och obehagligt å på mage blev det tungandat. Annars brukar magläge va det optimala.
Somnar man inte tänker man. Ångesten krypandes. Så här nära har jag aldrig varit. Det börjar vara skrämmande. Riktigt skrämmande.
Jag måste krypa fram ur min dimmvärld och göra detta till min verklighet.
Till min och min omgivnings verklighet. Det är där min ångest ligger.
Det steget ligger före kniven.

Lägger upp en bild på den djupaste delen av mitt PE. 
Jag kan nu själv förstå lite bättre varför det gör ont både i bröstkorg och rygg ibland..
Ska bli spännande och höra mitt Haller Index.