dag före operation
Klockan elva var inskrivningen på våning sju avdelning 48. Möts av Sven. chefssköterska. Han tar mitt pass och S2, berättar vem som är avdelningsläkare idag och sköterska som ska ta hand om mig. Pekar hur vi ska gå till ett väntrum fullt med New York bilder där vi får sitta i knappt 10 minuter innan sköterska Bea hämtar oss och visar oss mitt rum.
Ett rum för tre. Jag i mitten. En annan sköterska kommer in och ger mig papper som ska fyllas i. Allt på Tyska. Då kommer Anna J in på rummet som en räddande ängel och hjälper oss fylla i alla papper. Försäkringspapper, frågeformulär och liknande. När detta är klart får vi en liten lapp där det står Foto, röntgen, lungor, ekg samt rum 18. Det står vilken våning allt detta sker på.
Anna guidar oss runt alla våningar och hur man går tillväga. På varje ställe lämnar jag över en lapp och personal gör det som ska göras. Foto tas i 6 olika vinklar, två framifrån. Röntgen tas i 2 vinklar. Lungfunktionstest görs, ekg tas och i rum 18 måttas venerna? Rum 18 var förmodligen speciellt för mig som har nersatt ämnesomsättning och äter levaxin. Blodtryck tas också där, sköterskan säger att jag verkar lite upphetsad. Klart man är. Op imorrn.
**27/4 rättelse: Rum 18 där dom mätte venerna var inte särskillt för mig med nersatt ämnesomsättning. Detta gjorde dom även några dagar efter operationen och är för kirurgerna att se hur venerna beter sig när bröstväggen lyfts. För utbildningssyfte alltså.**
Tillbaka till station/avdelning 48 där Sven tar emot oss igen. Han pratar om smärta och förklarar lite hur operationen går till. Jag gråter en skvätt, vill gråta mer men försöker samla mig..
In på rummet där avdelningsläkaren lite laidback berättar om alla tusen komplikationer som kan uppstå. De flesta rare, very rare, never happened. Är det någon som det kommer uppstå komplikationer kring är det jag. Obedobi olyckan... Han tar även fyra eller fem rör blod av mig. Han var duktig på att sticka, kände knappt nåt å jag gillar inte sprutor.
Jag, Anna och sambon sätter oss i New York rummet och snackar. Bara narkosläkaren kvar nu.. Efter en dryg timme av nyttig information från Anna och annat snack så drar vi oss vidare. Vi hämtar ut pengar ur automat och kramar hejdå till Anna. Underbar människa som offrar halva sin lediga dag till att guida runt två stackars norrläningar på Charité.
Dr Lützenberg är förresten sjuk men avdelningsläkaren ringer upp honom och får veta att han är förkyld. Dr L meddelar att han självklart kommer imorgon och utför operationen. Operationstid är 07.15. Kommer att bli en jobbig natt, jag försöker fortfarande inbilla mig att jag är på semester men det är otroligt svårt på ett sjukhus där det pratas om anledningen hela tiden. Missuppfatta mig rätt, jag vill ha koll, jag vill veta och vara delaktig men jag är så sjukt nervös och jag vet inte varför. Mycket för att jag inte förstår språket och för att jag är så ofokuserad att jag knappt hänger med i engelskan. Är rädd att inte kunna göra mig förstådd och rädd att bli lämnad ensam utan sambon. En annan anledning är nog att jag är rädd att nåt ska hända så jag inte får/kan träffa eller ta hand om barnen. Saknar dem, älskar dem och vill vara den bästa mamman som finns åt dem.
op gjord. återkommer
