.mitt s2 är här.
Oj vad det tog tid. Jag fick ringa ett flertal gånger till kirurgavdelningen. Jag mejlade både kirurgen och hans chef utan att få svar. Mejlade två gånger samt till patientnämnden och till FK att de skulle ligga på lite också. Så mejlade jag en tjej som svarar på frågor om vårdgarantin. Hon vidarebefordrade mitt mejl till en annan kille som snabbt låg på avdelningschefen och fick svar samma dag att när han var tillbaka på jobbet på Måndagen skulle han besvara FKs förfrågan. DÅ svarade han på mitt mejl med det positiva beskedet att de styrkte FK:s beslut om utlandsvård. Fick även det svaret från FK på mejl och bokade tid med Dr L omgående. Igår mejlade Dr L att han fått S2 per fax och att allt såg bra ut. Idag fick jag S2 dokumentet på posten också så nu gäller det att inte glömma ta med det till Berlin.
Har bokat flyg ner den 15/4 men inte hem. Tror jag ändå tänker boka det för Dr L sa att han trodde jag skulle kunna flyga hem den 25/4 (har operation den 17/4)
Letar boenden för fullt men ekonomisk som man är (kalla det snål om ni så vill haha) så letar man ju efter lite billigare alternativ åt gubben. Försökt ringa Charite om info för boende på sjukhuset men får inget svar. Mejlade men får inget svar.
Berättade för chefen för två månader sen att jag hade en operation på ingång och berättade i veckan för henne att nu var det dags, samt för en av kollegorna. Även för mina föräldrar och idag för svärmor. Jobbigt men barnvakt behövs och chefen lär ju undra om man plötsligt försvinner flera dagar..
Det är här min ångest har legat som störst. Att sätta ord på det. Att föra dessa ord över mina läppar och vidare till andras öron. Det är fortfarande skitjobbigt att prata om men när man väl börjar så överlever man faktiskt och de flesta ger en massa positiv energi.
Nu är det på riktigt. Förut har det bara funnits i min värl, i min ensamma lilla bubbla och nu är det out in the open..nästintill. Så här nära har jag aldrig varit..
Skitnervös men snart är det dags. Nuss operation i Berlin av Dr Lützenberg. Det trodde jag väl aldrig.
Har bokat flyg ner den 15/4 men inte hem. Tror jag ändå tänker boka det för Dr L sa att han trodde jag skulle kunna flyga hem den 25/4 (har operation den 17/4)
Letar boenden för fullt men ekonomisk som man är (kalla det snål om ni så vill haha) så letar man ju efter lite billigare alternativ åt gubben. Försökt ringa Charite om info för boende på sjukhuset men får inget svar. Mejlade men får inget svar.
Berättade för chefen för två månader sen att jag hade en operation på ingång och berättade i veckan för henne att nu var det dags, samt för en av kollegorna. Även för mina föräldrar och idag för svärmor. Jobbigt men barnvakt behövs och chefen lär ju undra om man plötsligt försvinner flera dagar..
Det är här min ångest har legat som störst. Att sätta ord på det. Att föra dessa ord över mina läppar och vidare till andras öron. Det är fortfarande skitjobbigt att prata om men när man väl börjar så överlever man faktiskt och de flesta ger en massa positiv energi.
Nu är det på riktigt. Förut har det bara funnits i min värl, i min ensamma lilla bubbla och nu är det out in the open..nästintill. Så här nära har jag aldrig varit..
Skitnervös men snart är det dags. Nuss operation i Berlin av Dr Lützenberg. Det trodde jag väl aldrig.
Kommentarer
Trackback
